Efter att ha jobbat i nästan 40 stressiga timmar sedan i torsdags så känner jag att det ska bli riktigt skönt med en dag ledig imorgon. Det har varit en sjuk helg. Jobbade i 12 timmar igår (lördag), och det var en riktigt kämpig dag! Det var inte bara för att vi hade mycket att göra, utan det var mycket som hände i mitt huvud, i mitt hjärta och i min kropp. Dagen gick mycket åt till att fejka ett leende till alla kunder, gå ifrån en stund för att ta några djupa andetag så jag sedan kunde andas riktigt igen. Jag fick även vända mig om när jag kände hur tårarna började brännas i ögonvrån. 

 

Är det inte lite sjukt att ett hjärta kan brista så många gånger och fortfarande fungera? Är det inte lite sjukt att jag fortfarande kämpar igenom motgångar? Jag vill kunna slå mig till ro någon gång jag med. På riktigt. Lugn och ro som varar i resten av mitt liv. Jag vill kunna njuta av livet.