Ligger här och värmer mig i mammas morgonrock med ett tungt huvud och trötta ögon. Känns som om att jag håller på att bli förkyld, men det får vi hoppas på att jag inte blir! För då blir det inte roligt för mig inte... Annars så är det väl sådär idag. Det är en sån där dag idag då jag saknar mamma väldigt mycket och vill bara ligga och lyssna på musik som hon brukar lyssna på, sån musik som påminner mig om henne och tiden då man var liten. 

Jag tycker att det är väldigt jobbigt att min mamma inte finns här nere hos mig längre. Men det blir bättre och bättre eftersom det inte är lika jobbigt nu som det var då när hon precis hade gått bort, för man lär sig leva med det på något vis. Man lär sig acceptera att hon aldrig mer kommer att komma tillbaka och att hon har det mycket bättre nu. Men det hindrar inte tårarna att komma ibland, eller att tankarna har försvunnit för hon finns alltid i mina tankar, hela tiden. Saknaden är stor! Jag till och med ser henne i stora folkmassor. 
Jag önskar bara att ha henne omkring mig så jag kan krama henne när jag vill och prata skvaller och skratta som vi brukar göra. Det finns så otroligt mycket jag vill berätta för henne. Skriver ofta ner det, men det känns inte som om att det räcker, att det inte når fram till henne. Men hon sitter nog där uppe och tittar ner på oss och ser allt som händer, så hon vet nog allt redan.

Jag kommer alltid att komma ihåg dagen då jag fick veta det. Meningen som man har gått och väntat på men hoppas på att det aldrig skulle komma kom... "Din mamma finns inte mer". Aldrig har jag känt en sådan smärta och en lättnad samtidigt.