Sitter på golvet hos momma som vanligt. Malin ska komma snart så jag vet inte direkt vad vi ska göra just då, men ikväll blir det singstar och annat mys hemma hos henne eftersom jag ska sova hos henne. Var ju flera veckor sedan sist, kommer ihåg när vi jämt sov hos varandra förut. Minnen ♥

Jag har suttit och kollat igenom bilder sedan Tokio Hotel konserten. Känslan jag hade när de kom ut på scen när jag hörde hur de började spela och sjunga, den känslan känner jag igen. Jag blir så glad och ler så smilegroparna snuddar pannan nästan. Speciellt när jag kollar på bilden när vi träffade och tog kort med dem. Jag vill så gärna tillbaka och stanna där för alltid.

Förlåt om jag pratar mycket om Tokio hotel men jag tänkte skriva nu hur allt det här betyder för mig.
En vän till mig som fick mig att lyssa på dem skickade låten Ready set go till mig någon gång under sommaren 2007.
Jag lyssnade och föll pladask för den låten. Sedan dess har jag lyssnat på dem oavbrutet. Visst, jag gillar andra band och Takida är också en favorit, men Tokio hotel är något extra.
I Tokio hotel sjunger Bill Kaulitz som alla redan kanske visste? ;-) Hehe, ska jag vara ärlig så har jag inte sett någon så snyggare än honom. Ni får tycka jag är konstig, men jag tycker han är så charmig och så gullig. Jag tapetserade om hela mitt rum med bara bilder på honom och resten av bandmedlemmarna. Varje gång jag mådde dåligt låste jag in mig på mitt rum och vred upp nästan det högsta som gick och bara satt och njöt av deras låtar. De fick mig på andra tankar och jag kunde sitta där inne i flera timmar och lyssna på skivan på repeat. Man kan inte tröttna på någon av deras låtar, samma sak är det med Takidas, det går verkligen inte och det är jag väldigt tacksam över. För jag vill aldrig tröttna på dem och jag ryser lika mycket varje gång jag hör låtarna.
När jag började lyssna på Tokio hotel så gick det inte länge tills min absolut högsta dröm var att få se dem och träffa dem. Jag visste att det var helt omöjligt för mig att få träffa dem så jag började nästan att grina, ja det är sant. Många gånger fick jag tårar i ögonen då jag kollade på live konserter på youtube och satt och tänkte att det är helt omöjligt.
När jag hörde att de skulle komma hit till sverige så frågade jag ens inte om jag kunde få åka eftersom jag trodde att det fortfarande var omöjligt, men en kväll när jag Bosse och AnnMarie sitter och äter så säger AnnMarie att om jag har någon att gå med så skulle jag få en biljett till deras konsert den 4 Mars i julklapp. Jag höll på att sätta gaffeln i halsen. Jag slängde i mig resten av maten och bara sprang upp och slängde mig efter datorn och frågade Matilda om jag kunde åka med henne vilket jag kunde.
Herre gud vad jag var lycklig, mina tårar forstade ner på kinden, äntligen skulle jag få se dem live.

När Zoofie skickade den där länken med tävlingen så tänkte jag att det var ju värt ett försök så jag skickade även länken till Matilda så var det ju iallafall en liten större chans att vi skulle vinna eftersom man fick ta med en kompis.
Jag tyckte inte att det var värt att nämna att jag var med och tävlade eftersom både jag och Matilda visste att det var omöjligt att just vi skulle vinna. Jag hade nästan glömt bort tävlingen när jag var på skolan och fick samtalet att jag vunnit och Matilda trodde nästan inte på mig när jag ringde till henne och berättade att vi skulle få träffa våra absolut största idoler, haha.

När dagen äntligen kom var allt så overkligt. Jag kunde inte förstå att jag skulle få höra och se dem på riktigt, att få träffa min Bill, att han äntligen vet att jag existerar ;-).
4/3 är den absolut bästa dagen i hela mitt liv. Aldrig har jag varit så lycklig som då, aldrig.

Ge aldrig upp hoppet för eran största dröm, man vet aldrig, en dag blir den till verklighet. Hur länge det än kan ta så ha tålamod, för mig tog det nästan 4 år.
I know it sounds crazy, but dreams are coming true.


Favorit album: Scream ♥