Du håller mig vid liv
Oj oj vad det finns mycket att berätta nu alltså. Det här livet alltså, hur underbart är inte det egentligen? Det där med att få somna med ett léende på läpparna och vakna upp med ett. Då man kan räkna dom dagarna när man är på dåligt humör på fingrarna, men när man väl blir omfamnad av världens bästa så försvinner allt. När man sprider av sig av sin lycka till kunderna på jobbet och man ser ett léende på deras läppar när de tar sina påsar och går ut.
Jag har verkligen insett hur långt i livet jag har kommit, hur jag har utvecklats och blivit allt mer självsäker. Mycket har jag lärt mig från jobbet. Att faktiskt stå på mig när jag tar fast snattare eller något annat dylikt är något som jag aldrig skulle våga göra innan jag började jobba på Lidl. Är så glad att jag nu tillslut fick fast anställning.
Trots min lycka finns det även en sorg i hjärtat. Dagen som jag visste men som aldrig kom, kom ju då tillslut. Mina två hjärtan, älskade, och fina hundar finns ej mer. Vi fick ta ner dem av många anledningar. Det var det absolut bästa för dem och nu får de dessutom vara med mamma. Men så himla tungt och tomt utan dem. Att inte få deras blöta nosar upptryckt i ansiktet när man kommer och hälsar på, att inte få höra deras glada ylningar eller se deras svansar vifta hejvilt när de får syn på en. Älskade Kickan och Killen, vila i frid. ♥
Lämna dina åsikter & tankar om inlägget
Trackback
