Men åååååååh vad jag vill uppleva den 4 Mars 2010 igen!!!!!

Att få ett samtal en helt vanlig och tråkig dag (den 2 mars 2010) på skolan från tidningen OKEJ då de säger ''Hej, jag ville bara säga till dig att du har vunnit Tokio Hotel tävlingen du var med och tävlade i, så du kommer nu att få träffa Tokio Hotel backstage med en kompis.'' Det där samtalet som jag aldrig i hela mitt liv trodde skulle komma, som jag önskade mig mest av allt, det bara kom sådär. Jag hade till och med glömt att jag var med och tävlade eftersom jag trodde ju verkligen inte att jag skulle vinna heller. Men jag vann? Jag bara skrek och grinade på skolan.  Amanda, Ida och Zoofie skrattade och skrek med mig. Jag frågade hon i luren flera gånger om hon skojade med mig men hon skrattade och sa att hon inte gjorde det och att jag verkligen hade vunnit.
Jag ringde till momma och pappa och bara grina i telefonen och berättade. De båda blev så himla glad för min skull för de båda vet hur mycket Tokio Hotel betyder för mig och hur jävla väl jag velat träffa dem.

Jag hade redan en biljett till deras konsert som jag redan såg så himla mycket fram emot, det var ju också en riktigt stor dröm, att få se dem live. Det hade räckt mycket gott och väl för mig för att sedan kunna dö lycklig liksom.

Några dagar efter samtalet var det äntligen den 4 Mars, dagen som jag alltid drömt om. Jag Matilda och hennes mamma åkte buss till Stockholm, fördrev tiden på stan under dagen och sedan vid 4-5 tiden ställde vi oss inne på McDonalds vid Globen och väntade eftersom det var 15 minus ute och snöstorm. Jag hade fått uppgifter att vi skulle till ingång 7 klockan 6.
När klockan blev halv 6 gick vi till ingången och utanför stod Kenza, Mirre och några av deras kompisar. En bit bort stod det typ 12 bussar som de fraktade scenen och allt sånt där i.

Äntligen blev vi insläppta och vi var 11 stycken från hela Sverige som skulle få träffa Tokio Hotel som stod där inne och var helt till oss. Vi väntade på Tokio Hotels manager och en till som kom och hämtade oss, de ledde oss in till ett rum där vi fick ställa upp oss och efter typ 5-10 minuter kom dem äntligen in. Jag var helt stum och bara log och skratta hela tiden.
De var så mycket finare i verkligheten, de var så lugn och så himla goa. När de hade gått runt och signerat åt alla så gick jag och Matilda fram först och tog bild med dem. När alla hade knäppt klart så stod de där framme och pratade med andra som jobbade där, jag kunde ju inte sluta glo och rätt som det var så vänder sig Bill om och tittar på mig och ler. Jag dog inombords och Matilda ba: "DET DÄR SÅG JAG, HERRE GUD HAN LOG MOT DIG!" Tänk er eran största kändiscrush står och ler åt en. ♥

De lämnade sedan rummet och vi blev utledda från rummet och skulle nu få gå och ta plats inne i Globen. De hade redan börjat med insläppet och vi bara kutade från ena änden av Globen vid sittplatserna hela vägen fram till scenen där det redan var lite folk redan. Vi stod näst längst fram. Vakterna skrek åt oss att vi var tvungen att gå men vi bara kutade allt vad vi kunde.
De var en och en halv timma försenad då det var något fel på tekniken. Jag hade så himla ont i benen, ryggen, fötterna, magen, jag var jätte kissnödig och jag var så himla trött. Kvart över 9 började äntligen melodin spelas och de kom sedan ut på scen. Allt det onda bara försvann, jag var världens lyckligaste tjej!