Jag har gått och lagt mig och är rätt så trött men känner att jag inte vill sova? Jag som älskar att sova och längtar alltid att få gå i säng igen då jag precis har klivit upp. Det finns ju typ nästan inget skönare än att sova. Jag känner att jag måste sova eftersom jag ska upp tidigt imorgon, men jag vill ju inte sova. Jag vet inte vad det är med mig. Jag är inte direkt orolig över att jag ska drömma en mardröm heller, för det har jag inte haft nu på ett tag.

Tänkte därför berätta om några av mina rädslor:

Demoner: Av någon konstig anledning så har jag så länge som jag kan minnas, haft mardrömmar om demoner som försöker fånga mig och ska döda mig. Jag vet inte när det började kanske vid 5 års åldern? och jag har dem än idag.

Världskatastrofer/jordens undergång: Jag har alltid varit rädd för världskatastrofer och jordens undergång. Det är också något som jag har haft mardrömmar om, att jag försöker fly från lavor, turnados och försöka överleva domedagen. Jag kommer ihåg när jag råkade höra mamma och momma sitta och prata om jordens undergång en gång, jag fick panik och började storgrina för jag blev så rädd. Det där sitter fortfarande kvar, rädslan alltså. Jag ångrar så himla mycket att jag såg filmen 2012 och jag tänker mycket på om det nu är så att jorden kommer att gå under i December. Tänk om det verkligen händer, vad fan ska man göra? försöka överleva? men om man nu skulle göra det, kommer familjen och de närmaste göra det? kommer man att plågas till döds?

Tortyr: Jag är livrädd för att bli torterad. Smärtan, tänk er den outhärdiga smärtan man ska ha om någon skär i en med en kniv, skär av ett finger eller något sånt där från Saw filmerna. Alltså det gör så ont i hela kroppen på mig om jag ser någon sådan film, till och med om de bara gör en operation i en film då de skär upp eller om de bara tar en spruta. Att se sår och sånt där gör också ont i mig. Okej, kanske inte ett litet skrubb eller rivsår, men riktiga blodiga och köttiga sår, brutna ben osv.

Döden: Att någon nära dör, jag hatar det! Det finns nog inget annat som jag är räddare för än att mista någon med döden. Jag hade ingen aning om hur det kändes att mista någon som betyder så otroligt mycket och liksom är en sådan stor del av ens liv innan jag miste mamma. Den där riktiga smärtan och den otroliga sorgen är inte att leka med. Jag har aldrig varit med om något värre och jag vill inte gå igenom allt det där igen vilket jag tyvärr kommer att göra eftersom ingen överlever livet.

Det finns mer men jag ser att klockan är mycket och jag måste verkligen sova om jag ska orka kliva upp halv 8 vilket jag förmodligen inte kommer att göra. Men jag får så lov att göra det! Godnatt!