Något som jag absolut inte tycker om är att somna med ett par tårar som rinner ned längs kinden efter att ha gråtit konstant i två timmar. Dagen efter är man alldeles blodsprängd i ögonen, huvudet sprängs och man är alldeles svullen. Så var det imorse, och jag skulle iväg till arbetsförmedlingen också. Som tur var så hade allt försvunnit när jag kom in till Sundsvall.

Jag fick ett litet "sammanbrott" i natt, jag kunde inte sluta grina. Jag är en sådan som biter ihop när jag känner hur jag bara vill släppa ut allt. Jag vill inte gråta och jag vill inte visa någon att jag gråter, men igår så tryckte precis allt på och jag kunde inte hålla tillbaka det längre.

Idag har jag fått gått och tryckt tillbaka allt igen. Jag väntar tills ikväll då alla har gått och lagt sig, då kan jag tömma tårkanalerna igen och lätta på trycket.