Usch.. Har gått och varit rädd hela dagen efter att jag fick ett samtal från pappa då han berättade att han var tvungen att åka in till veterinären med Kickan och kanske ta ner henne. Har fått gått och trycka tillbaka tårarna hela dagen. Kunde inte ens gå och göra matteprovet så jag åkte hem tidigt. När jag kom hem kunde jag inte hålla tillbaka längre. Tårarna bara forsade ner. Vill inte att min lilla Kicka ska försvinna...
Fick nyss ett samtal av pappa då han berättade att han var på väg hem med en nyopererad Kickan. Blev genast lättad, men sorgen finns ändå kvar för hon har cancer och den är väldigt ondartad. Hon får mer tid, men kommer att gå ifrån oss tidigare. Jag är så oerhört tacksam över att hon får mer tid så man hinner träffa henne mer. Jag gick bara och väntade på samtalet att hon hade somnat in och hade en sådan ångest över att jag inte gosat eller varit med henne tillräckligt mycket...

Jag hoppas att det finns mirakel som kan göra dig frisk. Vill inte se Killen gå och vara ensam, det skulle bara göra alldeles för ont. Det skulle göra alldeles för ont att inte få se ditt söta och glada ansikte när man kommer och hälsar på. Och det skulle göra så otroligt ont att inte få hålla dig i famnen och krama sönder dig. Min fina fina underbara vovve, jag älskar dig! ♥