Roxette är, som ni kanske har förstått, ett utav mina absolut bästa favorit band. De delar första plats med Tokio Hotel. Jag har lyssnat på Roxette ända sedan barnsben då mamma var ett stort fan, och sedan har det följt med mig. Det har dock varit en tid då jag aldrig lyssnade på dem, men det berodde inte på att jag inte tyckte om dem, utan att jag lyssnade på annan musik.
Det var för typ 2 år sedan ungefär jag började lyssna på dem igen. Och varje gång jag lyssnar på dem så får jag den där härliga känslan. Det är precis samma som när jag lyssnar på Tokio Hotel, man ryser och man kan lyssna på samma låt om och om igen hur många gånger som helst utan att man ska ledsna, och känslan sitter fortfarande kvar.
Det finns inte en enda låt med Roxette som är dålig, och de har med än 200 låtar. Alla låtar är så otroligt fin med jätte fina texter. Det finns många texter jag känner igen mig i.

Jag blev så glad när de körde igång Roxette igen efter att de hade lagt av då Marie blev sjuk. Och jag SKA gå på en konsert med dem. Jag har en sådan ångest att jag inte gick på dem när de var här i Sundsvall. Fy fan!








(You will love it, Linn!)