Hemma i Gnarp igen...
Imorse vid 7 tiden gick min buss hem till Gnarp. Jag lade mig vid 1 tiden igår kväll men somnade aldrig fören.. aldrig. Jag har inte sovit en blund inatt. Låg vaken när väckarklockan ringde klockan 6 imorse. Jag vet fan inte varför jag inte kunde somna heller.
I alla fall så höll jag på att somna till flera gånger på bussen men lyckades aldrig somna helt. Bytte buss i Sundsvall och jag var då nära på att börja gråta. Det var så fruktansvärt varmt, jag var hur trött som helst, jag hade två jävla bobbaväskor i en varsinn hand + en jävla bobbaväska på ryggen och jag mådde så himla illa för att jag inte hade sovit ett skit. Precis alla skulle gå och trängas och ha sig så man knappt kom fram till bussen med sin packning. Busschaffisen sprang bara runt bussen och lyssnade inte på när jag sa att jag skulle till Gnarp så jag kunde slänga in mitt bagage i den luckan så jag kunde gå in och sätta mig. Men nej nej. Jag skulle ju såklart komma in typ sist i en buss som var tom när den kom, men fanns knappt några lediga säten när jag skulle sätta mig.
När han inte lyssnade blev jag sådär frustrerad som du Malin brukar bli när vi åker buss och bussen stannar och aldrig åker, sitter och stampar och slår i sätet i hopp om att chaffisen ska lägga märke till dig och köra iväg. Haha själv stod jag ute och stampade i marken. Kände det att när jag precis hade lagt ifrån mig mitt bagage så minsta lilla som kom ivägen för mig så skulle jag få något jävla vredesutbrott och skrika på den att den ska akta på sig för jag ska fram.
När jag kommer innanför dörren får jag höra att min operationstid som jag hade på onsdag var framflyttad en vecka. Jamenvadkulsägerjag. Kunde jag ju lika gärna stanna kvar i Brunflo en vecka till. Kände mig inte alls redo att åka där ifrån nu.
Ja nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Kan ju inte lägga mig och sova eftersom då lär jag ju aldrig somna ikväll. Happ. Det var ju ett kul liv jag hade nu.
I alla fall så höll jag på att somna till flera gånger på bussen men lyckades aldrig somna helt. Bytte buss i Sundsvall och jag var då nära på att börja gråta. Det var så fruktansvärt varmt, jag var hur trött som helst, jag hade två jävla bobbaväskor i en varsinn hand + en jävla bobbaväska på ryggen och jag mådde så himla illa för att jag inte hade sovit ett skit. Precis alla skulle gå och trängas och ha sig så man knappt kom fram till bussen med sin packning. Busschaffisen sprang bara runt bussen och lyssnade inte på när jag sa att jag skulle till Gnarp så jag kunde slänga in mitt bagage i den luckan så jag kunde gå in och sätta mig. Men nej nej. Jag skulle ju såklart komma in typ sist i en buss som var tom när den kom, men fanns knappt några lediga säten när jag skulle sätta mig.
När han inte lyssnade blev jag sådär frustrerad som du Malin brukar bli när vi åker buss och bussen stannar och aldrig åker, sitter och stampar och slår i sätet i hopp om att chaffisen ska lägga märke till dig och köra iväg. Haha själv stod jag ute och stampade i marken. Kände det att när jag precis hade lagt ifrån mig mitt bagage så minsta lilla som kom ivägen för mig så skulle jag få något jävla vredesutbrott och skrika på den att den ska akta på sig för jag ska fram.
När jag kommer innanför dörren får jag höra att min operationstid som jag hade på onsdag var framflyttad en vecka. Jamenvadkulsägerjag. Kunde jag ju lika gärna stanna kvar i Brunflo en vecka till. Kände mig inte alls redo att åka där ifrån nu.
Ja nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Kan ju inte lägga mig och sova eftersom då lär jag ju aldrig somna ikväll. Happ. Det var ju ett kul liv jag hade nu.
Lämna dina åsikter & tankar om inlägget
Trackback