Jag saknar mitt trånga lilla flickrum jag hade förut, där mina snedväggar var full med en massa urklippta bilder och affischer på Tokio Hotel, där alla mina hyllor var fyllda med en massa prydnadsaker och andra onödiga saker, där jag liksom kände mig som allra mest trygg och hemma. Jag saknar min sköna säng med alla mina kuddar och nallar vid fotändan. Jag saknar alla mina skivor och min sterio som alltid stod på på högsta volym när jag var där inne. Jag saknar liksom att bara ligga där inne och tänka och drömma mig iväg.