And my scars remind me that the past is real
Hur mycket jag än försöker att bara se framåt och försöka glömma det som hänt, så går det inte att sluta se tillbaka till allt.
Jag kommer alltid att bära med mig allt. Hur gammal jag än blir så kommer det alltid att finnas sår som aldrig kommer att läka i min själ. Jag kommer alltid att ha klumpen i magen och jag kommer alltid att ha funderingarna i huvudet om hur jag kunde ha gjort allt bättre. Det känns som om att jag inte gjorde tillräckligt, att jag bara tänkte på mig själv. Jag svek er.. Hur kunde jag?
Nog är jag stark, men inte tillräckligt för att hålla tillbaka tårarna..
kram
älskar dig gumman! tycker det är synd att vi ses så sällan.. jag saknar tiderna med dig, och speciellt allt vi gjorde om somrarna! sommaren 2007 var vi som mest med varandra, och jag glömmer aldrig alla minnen.. det var både skratt & tårar som kom, men du var/är alltid en underbar vän <3
hoppas att du på något sett kan må bättre snart, även om jag förstår att det är väldigt svårt! :/
Mitt hjärta blöder när jag läser dina ord och påminns om hur ni känner det, smärtan jag känner är total och hur ska den då vara för er barn? Tyvärr kan man inte styra om allt man vill och särskilt inte som barn. Du eller ni får absolut inte ta på er någon skuld även om jag förstår att det är svårt (har själv gjort det med min mamma. Kärleken är ändå störst) Allt er mamma vill är att ni ska lyckas och må bra. Jag förstår att det är svårt att tänka så i tunga stunder man har man det bara som mål, att göra sin älskade mamma stolt, så kommer man långt - eftersom hon uppenbarligen älskade er mer än livet själv. All kärlek till min älskade gumma!
