Vill vakna upp och se ljus. Vill inte finnas kvar i det mörka längre.
-
Har alldeles just sett första avsnittet med julkalendern. Faktiskt bättre än vad det har varit sedan Dieselråttor och sjömansmöss! Åh, det var den absolut bästa julkalendern enligt mig!

Jag lyckades ta mig igenom denna onsdag. Skulle leda idrottslektionen med Amanda idag, men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Hade musiken vi skulle använda oss av på Amandas Ipod. Hon hade med sig sina Ipodhögtalare, och när vi började med uppvärmingen så sprängdes högtalarna på dem. Inte så att det sa poff och det började brinna, utan det brusade och man hörde bara en massa brus. Sååååattteee, vi får leda lektionen efter jul någon gång då jag har hämtat mig efter operationen. Vi fick istället spela badminton hela lektion. Men pinsamt var det!

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och packa. Skrivs ju in på Gävle sjukhus imorgon. Vet inte hur länge jag kommer att ligga kvar där. Det beror på hur jag mår och så. Men inte längre än måndagen i alla fall. Känns ju kul att vakna upp efter och inte ha någon där vid min sida.
Tänker packa med mig min Tokio Hotel dvd! De bara måste ha en dvd på rummet, annars vet jag inte vad jag ska sysselsätta mig med. Får köpa med mig en massa tidningar så jag kan läsa och lösa lite korsord också. Också måste jag ha med mig mammas morgonrock som jag alltid har i sängen när jag ska sova. Det är min trygghet om nätterna. Bara det att den luktar inte mamma längre, för Annmarie vädrade den förra året.

Det är vid såna här tillfällen jag önskar som allra mest att mamma var vid liv. Jag skulle vilja höra henne säga att det bara kommer att gå bra och att allt kommer att bli bra. Hon skulle följa med mig hela vägen och inte låta mig stå ensam en enda sekund. Hon skulle sitta där vid sängkanten när jag somnar och sitta där när jag vaknar.
Jag hade varit mindre rädd för operationen om hon hade varit med mig hela vägen. Men nu står jag ensam och är livrädd.