Sitter och kollar på gamla bilder och så. Det river upp en massa minnen, både hemska och roliga. När ja ens tänker att mamma är borta så är det så himla overkligt. Det känns som om att det var bara för någon dag sen jag såg henne sist men det var 21/8 - 08. Har inte kramat henne sen den dagen, inte pratat med henne. Vad jag saknar hennes goa och varma kramar och hennes skratt. Jag drömmer om henne minst varenda natt, hon är där och pratar med mig, hon gör så att jag förstår saker och ting.
'' Jessica, jag är inte död, jag är inte död Jessica'' - nej jag vet det mamma, du finns här hos oss. Du lever kvar i våra minnen där du kommer att leva för evigt. Ingen någonsinn kommer att göra dig illa mer och du kommer alltid att få må bra.Trösten man har på nätterna är hennes morgonrock som jag kan krama om när jag inte mår bra eller och vaknar mitt i natten.

 Vila nu i så mycket frid du kan, jag saknar dig så himla mycket att det inte finns ord att beskriva. Jag tänker på dig hela tiden, och då menar jag hela tiden. Åh, så mycket som jag biter ihop så kommer tårarna iallafall. Du var ju så oskyldig, du hade ju inte gjort något alls. Du hade ett stort hjärta och ville ingen illa. Jag älskar dig, det har alltid gjort och det kommer jag alltid att göra.


Du har den största platsen i mitt hjärta.