Okej, nu måste jag verkligen skriva av mig.

Jag är så sjukt jävla trött på allt! Att vara som en trasdocka alla går och sliter i, jag är så jävla trött på det. Vart jag än är får jag höra skit av var och en, av någon man verkligen älskar till en man älskar och tvärt om. Tar det inte stopp snart så skiter jag i precis alla. Herre gud, måste det verkligen vara så här? fel att ni inte visar respekt.
Jag har fått så jävla svårt att gråta, alldeles precis att jag inte sörjer mamma. Det finns ingen på hela jorden som kan ersätta min mamma. Jag saknar henne så himla mycket att det gör så ont. Jag stänger allt inom mig. Det beror på att jag får sitta och lyssna på var och ens jävla tjat om den andre och höra saker och ting som gör så ont.
Jag står inte på någons sida, jag tänker leva mitt liv och försöka så gott som möjligt att bygga upp mitt liv, stänga mig ute från allt bråk. Blanda inte in mig någe mer, det rasar ner mitt liv ännu mer. Jag vill läka min början av magkatarr och min början på magsår jag har.
Jag förstår inte att alla kan hålla sams. För i helvete, vi ska ju hålla ihop!

Nu lättade det en liten sten från hjärtat.