Oj oj oj vilka roliga dagar jag har haft nu tills idag. Vinkade av Malin som for hem till Östersund igen tidigt imorse. Hon kom ner hit till mig tidigt på söndagsmorgonen. Vid 10 hämtade hon upp mig här och vi for raka vägen till IKEA för att starta dagens långa shopping med frukostbuffén de har där. Sedan gick vi ett varv runt och även ett inne på Birsta. Kikade in i olika affärer runt om också. 
Vid 5 var vi helt slut och satte oss vid ett bort på Bite Line inne i stan och beställde mat. Efter middagen blev det biomys och såg Bad Neighbour. Så sjukt rolig film måste jag säga! Och att Zac Efron vad med i filmen var ju bara ett stort plus! 

 

I måndags klev vi upp tidigt, käkade frukost och sedan traskade vi iväg till bästa tatueringsstuion och väntade på vår tur. Först tatuerade jag mig och efter tatuerade Malin sig. Förjävla muttont gjorde det men är väl glad och nöjd för det. Vi väntade sedan in Zoofie som skulle justera en av sina tatueringar för att sedan tillsammans gå in till stan igen för att käka. Vi gjorde staden och sedan åkte vi ut till IKEA och Birsta igen för ännu ett varv. 

 

Vi avslutade shoppingen med middag på Max. Sedan begav vi oss hem och bråkade med min toalettsits eftersom jag hade köpt en ny och tänkte byta ut den gamla jag hade. Vi fick ju för sjutton inte lös den gamla och vi hade bara förstört allt ännu mer så det gick ju liksom inte bara att strunta it. Så vi hade inget annat val än att höra av oss till någon händigare, vilket fick bli Zoofie och Lucas. Efter mycket slit och flås fick Lucas till det och vi alla kunde leva glada och lyckliga i resten av våra liv. Blipp blapp slut, då var denna saga slut. 

 

 

 

Tjenare!!

 

Idag är är jag inte så kaxig nämligen. Jag är sängliggande med feber, huvudvärk och halsont. Tror febern har gått ner lite men huvuvärken vill inte ge med sig och halsen är tjock och gör ont. 
Jag kände av det redan igårmorse på jobbet. Det började efter en nys jag gjorde, men värst blev det på kvällen. Somnade till två timmar efter jobbet. Efter middagen gick jag hem till Olivia för en liten myskväll. Där blev allt bara värre och jag kunde nästan inte fokusera med ögonen för det blev så himla jobbigt i huvudet, bihålorna och kroppen. När jag kom hem visade det sig att jag hade 38.2 graders feber. Jag som ligger på 36 i vanligt.

Jag somnade direkt då jag lade mig och efter 12 timmars sömn vaknade jag upp och mådde lika dåligt.

 

Såhär ynklig fysiskt har jag inte varit sedan veckan innan jag fyllde år förra året. Då var det riktigt jäkla hemskt alltså! Trodde jag hade fulla skåpet med alvedon och grejer, men visade sig att jag redan tryckt i mig det tidigare så jag fick väl så lov att kliva upp ur sängen, gå halvdöd ner till apoteket och köpa med sig lite vitaminer och febernedsättande hem. Sagt och gjort. 

 

Nåja, ska försöka hitta något roligt att kolla på. Har försökt kolla på Games of Thrones också??? HAHAHAHAHAHA. Slutade med att jag startade 112 Aina istället. 

 

TJA! 

 

Kom igårnatt hem från Brunflo efter att ha spenderat tre dagar där. Åkte upp i tisdags medan momma inte hade någon aning. Tänkte jag skulle komma upp, knacka på och sedan överraska henne. Men planen sprack ju helt. Eller ja, överraskad blev hon men det jag hade tänkt gick ju inte an. 
När jag precis hade klivit av tåget i Brunflo ringde jag upp henne för att låtsas som att jag var på väg hem från jobbet. Hon var tydligen på stan och skulle inte vara hemma förrän om 1.5 timmar. Jaha tänkte jag, jag går väl hem och sätter mig där och väntar då. 
När det har gått 1,5 timmar så börjar jag fundera vart sjutton hon höll hus. Ringde då upp igen och då var hon ju tydligen och shoppade loss inne på Coop i stan. 
Malin skrev då och sade att hon var i Brunflo och skulle hämta upp mig eftersom vi var tvungen att handla inför onsdagen. Så jag tog med mig väskorna och slängde in de i mitt sovrum, tänkte att hon verkligen inte skulle gå in dit den korta tiden jag skulle vara borta. Åkte sedan med Malin och Cilla in till stan för att handla. Såklart hade momma varit in i sovrummet och sett mina väskor och ringde upp mig sedan. Typiskt. 

 

Jag hade i alla fall en riktigt grym Valborg. Vi trotsade snöstormen och grillade ändå. Det kom en del folk och alkoholen förtärdes under alla lekar. Tillslut var det dags att bege sig ner till krogen. Drinkar efter shot efter drinkar. Kan säga att det var en helt grym kväll. Skrattade så jag höll på att dö tamigfaan hela tiden. 

 

 

 

♥

 

Hej kompisar! 

 

Sitter här endast i hudkostymen och har absolut ingenting för mig. Har varit ledig från jobbet idag och trots min sovmorgon är jag ändå helt slut idag. Har inte gjort något speciellt förutom att ha gått ner på stan fram och tillbaka, bara för att kolla om jag hittade något fint. Kom endast hem med en Cola Zero. Menar inte att det var ett dåligt inköp, gick nöjdt hem från min shoppingrunda ändå. 

 

Igår efter jobbet åkte jag till Elin och hjälpte henne att packa ner det sista av hennes lägenhet. Runt 10 åkte jag hem med tårar i lillögat mitt och fick kämpa för att inte bryta ihop när jag gick igenom stan för att komma hem. Imorgon flyttar hon.

 

Har absolut inget mer att skriva så laddar upp lite bilder istället.

 

 

Hej! 

 

Snart är det endast en vecka kvar tills 2 års väntan är över. Snart kommer mitt hjärta och själ fyllas med den absoluta bästa känslan någonsin. Jag kommer känna frid, lycka och andra möjliga känslor jag inte ens kan beskriva. Pojkar och flickor, Tigerdrottningen släpps då.

Efter 10 fantastiska, geniala och helande album är det snart dags för Kents 11 album. Jag ser så förbannat fram emot det. Jag har så höga förväntningar och jag vet att jag inte kommer bli missnöjd. 

 

Är så glad att jag är ledig den dagen och dagen efter. Jag kommer låsa in mig i lägenheten, höja volymen, ligga i sägen med ansiktet tryckt mot väggen och ha skivfodralet i famnen och totalt ignorera världen. Ni skulle bara våga försöka kontakta mig då. Stänger av telefonen för säkerhetens skull! ;-) 

 

Hej kompis! 

 

Hur går allt? Hur är allt? Jo tack, jag känner att det går åt rätt håll. Jag börjar få pli på mina tankar i alla fall. Ångesten är väl si sådär, lite bättre kanske. Har fortfarande svårt att somna om nätterna. Ligger vaken och kan inte sova och går sedan och är trött hela dagarna. Men förhoppningsvis ska väl det bli bra med snart. 

 

Idag var jag ledig från jobbet. Jag klev upp tidigt imorse och tog bussen tillsammans med Elin in till Birsta. Vi åt frukost på Ikea, var in på ÖB, Rut mf, Coop, systemet och sedan Boom. Fick med mig lite matvaror från Coopish, ett par nya byxor från Rut, en ros och en ljuslåda från Boom. 

Imorgon blir det jobb, lika så på lördag. Det blir sedan utgång på lördagen tillsammans med Elin. Sista utgången innan hon flyttar.. 

 

Nåja, ska försöka somna tidigt ikväll. Om det går det vill säga. Ska i alla fall lägga mig i sängen i tid och vänta på att den där John Blund kommer och gör mig sällskap. 

 

Ha det bra! 

 

Ja hörreni, påbörjade i förrgår en process som jag skjutit upp ända sedan i höstas och jag insåg faktsiskt nu att jag inte kan skjuta på det längre. Jag måste ta tag i det. Jag måste gå vidare från allt jag bara tryckt undan och smitit ifrån under det här halvåret. Alla känslor och alla funderingar som jag har förträngt. Rädslan och ångesten för ensamheten. Jag måste ta mig igenom det här för gott och bli lycklig med mig själv. 

Det gäller att fokusera på allt jag ser fram emot. Och än så länge har jag en liten lista faktiskt:

 

1. Kents album som släpps den 30 April.

2. Då jag har fått till i köket med nytt köksbord och stolar. 

3. Kents konsert i Stockholm i Juni med Amanda.

4. Då Helena, Dennis, Theo och Kimmie kommer ner hit till Sundsvall vecka 29. 

5. Midsommaren med Elin.

6. Min och Malins eventuella Göteborgsresa till Liseberg :'-)

7. Att få skriva på mitt fasttjänstkontrakt på Lidl. 

 

 

Ge mig världens lyckospark i arslet och önska mig ett sjuhelsikes med lycka till. Ska klara det här! 

 

Aa tja bloggen! 

 

Sitter just nu i en alldeles för stökig lägenhet och känner mig så fruktansvärt lat. Skulle ju ta tag i städningen och disken när jag kom hem från jobbet idag men hamnade i sängen på en gång. Skulle ha duschat också men inte sjutton orkar jag det nu. Tänker fortsätta spendera min kväll med att sitta och lyssna på musik och slösurfa på intranätet. Ska sedan kolla klart på de sista OTH avsnitten och lipa ihjäl mig för att sedan slå igen ögonlocket. 

 

I lördags hade Pelin en utflyttningsfest hemma hos sig. Ja, människojäveln ska flytta långt ifrån mä.... I slutet av månaden..... 

 

:'-( :'-( :'-( kommer ju grina ihjäl mig. 

 

I alla fall så hade vi en fantastiskt rolig kväll! En av de bästa festkvällarna faktiskt! Vaknade upp på söndagen och mådde som man förtjänade med världens fulaste blåmärke på ryggen. Vet inte riktigt vad som orsakade det, kanske när jag och Elin ramlade ner på golvet då vi dansade på hennes säng?? Vem vet. 

 

Klockan har just paserat 11 på kvällen och jag sitter fortfarande och funderar på vad sjutton jag ska äta till middag. Orkar inte direkt ställa mig och steka på den där köttbiten som ligger i kylen och jag orkar inte tina upp något från frysen. Förmodligen lär det bli en macka eller två, bara för att få i mig något. Känner mig inte ens hungrig fast det var 11 timmar sedan jag åt något. :-) Nä jag bantar inte. Har bara inte hunnit med middagen idag. 

 

Dagen såg ut såhär: 

 

♦ 07:30 - 16:00: Jobb.

♦ Rensa avloppet.

♦ Få psykbryt och grina en skvätt när man inte fick tillbaka alla rördelar eftersom man glömde bort hur de satt från första början. Ringde pappa och förklarade situationen, och efter det funkade det. Behövde bara vrida ena röret lite. :-)

♦ Bara suttit och filosoferat och haft asa tråkigt och drygat på snapchat som vanligt.

 

Nä, måste ta och bre mig en macka och sedan kanske jag ska ta och sova? GONATT!

 

 

 

Jag förstår inte varför livet kan vara så jäkla förjävligt för dem som förtjänar det minst. De som har hjärtan av guld, som aldrig skulle göra en fluga förnär och alltid ställer upp och alltid finns för en annan. De som är det bästa som finns helt enkelt. Jag förstår inte? Det är inte rättvist..

Jag önskar verkligen att jag kunde fånga in allt jävelskap i en stor låda och sedan kasta in den i stor fet brinnande brasa. Jag önskar verkligen att det fanns något som jag skulle kunna göra för att få stopp på allt. Men det finns inget jag kan göra, och det gör ont i mig för det. 

 

 

Så jäkla grym låt! 

 

Tjaa!! 

 

Vad har hänt i mitt liv sedan jag bloggade sist? Nu ska vi se.

 

1. Skrev på att nytt jobbkontrakt här om veckan och har nu 10 timmar mer än vad jag har haft tidigare. Känns så himla kul. Så jag har jobbat och jobbat.. och jobbat! 

 

2. I onsdags förra veckan for jag till Brunflo. Det var egentligen tänkt att jag skulle åka dit på fredagen, men när jag står där och målar ögonfransen och gör mig klar för jobbet så ringer telefonen. Momma var på väg till akuten så jag fick panikringa till jobbet, slänga ner nå ombyten i väskan och eftersom det blev fel hela tiden när jag skulle köpa biljett på internet så råkade jag spärra nå nummer, så jag fick ju springa allt fan jag kunde till tågstationen för att köpa biljett där då. Stressade så pass mycket att jag var så nära på att tuppa av. Jag bara kände hur nära jag var på att spy och hur allt började snurra. Fick ju ta första bästa tåg som gick och jag hade typ 40 minuter på mig att hinna allt. 

 

I Brunflo träffade jag även mina älskade syskonbarn. Det är helt sjukt vad dessa småknattar kan få mig att känna, hur varm i hjärtat jag blir av dem och hur högt de får mina mungipor. Kommer leva länge på alla goa kramar och pussar jag fått av dem i helgen. ♥

 

3. I måndags efter jobbet hämtade Zoofie och Lucas upp mig på jobbet, vi for sedan iväg och tatuerade oss, jag och Zoofie. Ont som fanders gjorde det också, men det var det värt. Tog ju typ bara 10 min. 

 

4. Idag på jobbet skämde jag ut mig totalt. Men det är ju som vanligt det. Här hade man bakat hela jäkla morgonen som vanligt. Det absolut sista jag bakade var wienerbröd. Jag skulle bara kleta på lite glasyr och det fanns inte så himla mycket kvar i glasyrpåsen, så jag fick stå och kämpa och klämma ut det sista så det räckte precis. Kändes onödigt att öppna en helt ny till typ ett wienerbröd liksom. Mja, och när jag var på väg ut från bakrummet så snubblar jag över en kartong med bröd jag hade ställt på golvet. Jo men jag flyger ner på golvet och plåten flyger åt ett helt annat håll. Strödde ut en massa wienerbröd på Lidl. Tänkte bara att det kunde vara fint för kunderna när de kommer och ska shoppa. Tänkte också att jag kunde stå för underhållet också och göra några snygga moves. De tittade bara på mig. Rörde inte en min. Frågade inte ens hur det gick. Det är tacken det efter att man stått och bakat från halv 7 på morgonen till halv 10 för dem. :-) 

Jag sitter ofta och tänker tillbaka på hur livet var förut. Var det bättre då än nu? Nej det var det inte. Egentligen är det nu som det är som bäst, om man jämför med hur allt var, även fast vissa dagar vill man bara gräva ner sig någonstans. Men aldrig har jag känt mig så stark som jag gör nu. Jag inser verkligen vad sjutton allt tragiskt jag har gått igenom, vad jag har upplevt och sett. Det var inte lätt att växa upp med en alkoholmissbrukad mamma och styvfar.

 

Jag fick växa upp tidigt, ta hand om familjen och sköta sysslorna hemma. Jag satt vaken på nätterna eftersom jag var tvungen att hålla koll så att ingenting hände. Man kom hem från skolan och öppnade ytterdörren och världens spritlukt smällde en i ansiktet. Jag vet inte ens hur många smärtfulla samtal jag fått som lydit ''mamma ligger på intensiven'', ''de kan inte hitta mamma'', ''mamma har försökt igen''. Första gången jag fick ett sådant samtal var jag väl.. 7 år? Varje dag gick man med den där rädslan och ångesten, tills den dagen samtalet löd ''din mamma finns inte mer''. 

 

Det absolut värsta jag ska ha gjort i hela mitt liv var när jag tog ett sista farväl av henne. Att få se mammas kropp ligga vitklädd i en vit kista inne i ett kallt kapell. Den smärtan som jag kände var outhärdig att jag var tvungen att skrika. Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. 

 

När man var 12 gick man och blev påkörd av en bil. Tänderna slogs ut och jag fick gå och vara tandlös i flera år. Folk har kollat konstigt på mig, de har pekat och de har retat en. Det har krävts många tandläkartider och operationer innan allt blev klart. Det har varit 90% av alla de gångerna har det varit smärtsamma tandläkar besök. Tänder har dragits utan bedövning, operationer har skett utan något lugnande, de skadade tänderna ilade så pass mycket att jag grinade när de skulle laga dem, bedövningen tog ju såklart inte. Det värsta var att jag fick gå igenom det själv. 

 

Man trodde väl att trots den otroliga sorgen efter mammas bortgång, så skulle man väl kunna andas ut och försöka fokusera på livet? Jag valde att bo kvar i Gnarp för att gå klart skolan med mina vänner, så sociala ordnade en fosterfamilj till mig. Man tror ju att de ska vara bra eftersom de fått tilllåtelse att vara fosterföräldrar. Men det var 4 år i helvetet även där (läs här).

Man har fått sitt hjärta krossat några gånger, motivationen har inte funnits där alla gånger och man orkar nästan inte ens kliva ur sängen ibland. 

Det är så jäkla mycket allt. Förstår inte hur jag klarat det? Man intalar sig hela tiden att vara stark. Det finns alldeles för mycket jag vill hinna med i livet och det finns så mycket jag vill uppnå. Jag tänker aldrig ge upp!