Tänk vad mycket som kan förändras på ett år. Från att stortrivas i Sundsvall, stortrivas på jobbet bland mina kollegor, haft panik då jag föreställt mig att bo på en annan ort och inte känna någon, till att totalt längta här ifrån och längta tills jag byter jobb och få börja om. Tom har fått en super bra tjänst i Stockholm så vi flyttar dit i höst.

Det har varit en självklarhet hela tiden att flytta med vart det än hade blivit, för jag kan inte föreställa en framtid utan honom. Men det har ju betytt att hela min trygga vardag och mitt trygga liv i Sundsvall som jag byggt upp helt själv, skulle totalt vändas upp och ner och det har gjort mig totalt livrädd.

Vi har pratat igenom både det negativa och det positiva, och det finns alltid lösningar på det negativa, Sundsvall finns fortfarande kvar och det går flyg och tåg till Östersund så jag kommer kunna hälsa på familjen med jämna mellanrum. 

 

När Tom berättade att han fått en arbetsintervju i Stockholm ville jag bara grina. Jag kände då att med min typiska otur så såklart skulle han få tjänsten. Men jag tog en egen funderare och hade ju liksom redan haft tankarna att byta jobb och kollat runt lite vad som finns, och tankarna om att kunna börja om helt och hållet någonstans kom smygandes och det lockade mig mer och mer. Det vände helt och hållet för mig och jag kunde inte sluta hoppas på att tjänsten skulle bli hans. Och det blev den till sist och varje dag går jag och tjatar om vår framtid, om vår lägenhet som vi ska inreda tillsammans (läs jag, hehe). 

 

Det ska bli så oerhört kul och framför allt skönt(!!!) att få bo tillsammans. Efter ett år med att vara inneboende hos Tom och hans rumskompis, känns det skönt att inte få behöva släpa och bo i min resväska i framtiden, förutom om jag åker bort då dvs. 

 

Går det som jag vill nu så flyttas jag bara över till Lidl där nere också. Jag trivs så himla bra på just Lidl, med arbetsuppgifterna och kassasystemet, men det gör mycket om man trivs på själva arbetsplatsen.